Vilka frågor intresserar israelerna?

I svenska media råder en tendens att huvudsakligen betrakta Israel  genom konfliktprismat. Ur den synvinkeln blir de enda relevanta frågeställningarna inför valet ”Kommer israelerna att rösta för ett parti som stödjer en tvåstatslösning? Om inte, hur kommer det att påverka palestinierna”?

Från min horisont känns detta ungefär som om jag skulle analysera det svenska valet enbart utifrån invandringsfrågan, eller det amerikanska valet utifrån USA:s relation till Israel. Precis som judar i USA inte bara röstar enligt partiernas och kongressledamöternas inställning till Israel så röstar israeler inte bara enligt vilken åsikt de har angående en tvåstatslösning, även om det är en av de viktiga frågorna som israeliska partier måste ta ställning till.

Vilka frågor avgör då hur israelerna röstar? En utmärkt opinionsundersökning i Times of Israel visar att hela 43% av de utfrågade uppgav att ekonomiska frågor är de viktigaste i valet. Långt därefter kommer relationen till palestinierna, utbildning/skolväsendet, hotet från Iran, instabiliteten i regionen (säkerhetspolitik) och de ultraortodoxa (relationen stat-religion). Mycket grundlig och bra info som på ett åskådligt sätt förklarar frågeställningarna som intresserar israeler från olika politiska läger.

Annonser

Likud tappar mandat till mitten och den religiösa högern

De senaste opinionsundersökningarna visar att Likud tappat mandat sedan beslutet att samköra vallistan med Israel Beiteinu. Från de 45 mandat som partierna förutspåddes få var för sig är den gemensamma listan nu nere i 33-34. Det är ett ganska kraftigt ras. Tydligt är att mittenpartierna Hatnua (Livni) och Yesh Atid (Yair Lapid) tagit röster från Likud, men också från Labor som nu ligger runt 17. Men den stora uppstickaren är som tidigare rapporterats den religiösa högerns Naftali Bennett, som i undersökningen får 12 mandat.

poll2812

Likud attackerade nyligen Bennett för hans uttalanden i en TV-intervju där Bennett sade att han skulle be om dispens utifall han beordrades utrymma bosättningar som IDF-soldat. Detta tolkades som att Bennett uttryckte stöd för vägran att utföra order och orsakade en del uppståndelse. Men händelsen – och Netanyahus påhopp på Bennett – verkar inte ha skadat Bennett  nämnvärt. Hans väljare stöder helt hans uppfattning om utrymning av bosättningar som ”fördrivning”. En hel del nationalreligiösa politiker inom Likud reagerade också med obehag inför Likuds attack mot Bennett och uppmanade den nationella högern att enas emot den verklige politiske motståndaren, Labor, Yesh Atid och Hatnua.

Just nu verkar det som om partierna är i färd med någon slags utmärkning av territorium. De markerar gränserna mellan sig själva och andra partier, och drar sig inte för påhopp inom det ”egna” lägret. Att mittenpartierna och Bennett stärkts påverkar förmodligen inte valresultatet, men har definitivt konsekvenser för hur starkt Likud Beiteinu blir och vad de kan kräva i framtida koalitionsförhandlingar. Här är alla möjligheter öppna, trots de ömsesidiga påhoppen. Labor är nog en trolig kandidat för Netanyahu, eftersom partiet inte utmanar Likud varken angående utrikespolitiken (palestinierna) eller de ultraortodoxa (kravet på militärtjänst). Shas likaså. Frågan är vilka ytterligare partier som går med. Kan Yesh Atid sitta i en regering med Shas? Kan Livni sitta i en regering med Bennett? Inte själva valet, utan koalitionsförhandlingarna och hur ministerierna ska delas upp blir det riktigt intressanta. Se utmärkt artikel på 972 mag: Netanyahu’s post-election coalition might be trickier than it seems.