Medvind för den religiösa högern i det israeliska valet

Svenska media har börjat bevaka det israeliska valet. Igår var jag med i ett inslag i Människor och Tro (scrolla ner till ”Medvind för den religiösa högern inför valet i Israel”) och pratade om religiösa partier i Israel, främst om det nationalreligiösa partiet Habayit Hayehudi (Judiska Hemmet) som enligt opinionsmätningar kommer att bli Israels tredje största parti, efter Likud-Israel Beiteinu och Labor.

Radioinslag har en tendens att bli kortare än planerat, så även denna gång. Vi fick med en hel del viktig information men då jag tror att många kan vara intresserade av de frågor som inte hann komma upp så lägger jag upp de preliminära frågor som vi diskuterade inför programmet här, inklusive mina svar med vissa omskrivningar.

Hur är stämningen inför valet?

Valkampanjen är i full gång på gatorna och i media, inte minst i sociala media. Men stämningen är inte speciellt upphetsad, även om diskussionerna på jobbet blivit lite mer intensiva den senaste veckan. Många israeler, 15% enligt den senaste undersökningen, är fortfarande inte säkra på vilket parti de kommer att rösta på. Men de flesta rör sig inom ”vänstern-mitten” respektive ”högern”, inte mellan dem.

Enligt alla opinionsundersökningar kommer premiärminister Netanyahu vara den som bildar regering. Likud har gått samman med ultranationalisten Avigdor Liebermans Yisrael Beitenu på en gemensam lista – varför har de gjort så?

I ett instabilt Mellanöstern så är styrka och stabilitet något tryggt och positivt som attraherar väljare. Netanyahu och Liebermans lista förutspåddes av partiernas rådgivare Arthur Finkelstein få upp emot 45 mandat. Men strategin verkar inte alls ha fungerat så bra som man tänkt, de har stadigt sjunkit i mätningarna och ligger idag på 32-33 mandat.

Det finns ju många små religiöst färgade partier på högerkanten. Det nationalreligiösa partiet Habayit Hayehudi/Det judiska hemmet med ledaren Naftali Bennett i spetsen har vind i seglen och är enligt opinionsmätningar, det tredje största partiet, varför lockas så många israeler av ett uttalat nationalreligiöst parti?

 Mycket hänger på Bennetts personliga framtoning och bakgrund. Han är ung, runt 40, gjorde militärtjänst i ett elitförband (samma som Ehud Barak och Netanyahu), han är religiös men gift med en kvinna från ett sekulärt hem. Bennett pratar som en ”vanlig” israel, någon som många kan identifiera sig med. Han är mycket driven och energisk. Han känner till medelklassens ekonomiska situation, han var aktiv i en reservistprotest efter det andra Libanonkriget. Partilistan har en sekulär ung kvinna på 5:e plats och driver även frågor som rör medelklassen (en lösning av bostadskrisen, militärtjänst för ultraortodoxa).För dem som även delar partiets syn på konflikten med palestinierna och vad som ska hända med de ockuperade områdena (Västbanken, eller Judeen och Samarien) så är Bennett ett attraktivt val.

Hur viktig är deras religiösa profil för framgångarna?

De har faktiskt tonat ner sin religiösa profil, bland annat genom att ge den sekulära kvinnan Ayelet Shaked (36) stor plats i valkampanjen. De betonar ”judiska värderingar”, vikten av judisk identitet, kultur, historia och tradition, men kräver t ex en reform av rabbinatet som idag styrs av ultraortodoxa, och de strävar aktivt efter att inkludera sekulära israeler. Samtidigt så har partiets kandidater med kopplingar till rabbiner med mer radikala åsikter angående religion och bosättningar t ex fått en plats i skymundan. Så den religiösa profilen är absolut del av partiets valprogram, speciellt angående skolväsendet, men det är bara en del.

Hur ser deras agenda ut?

Valprogrammet bygger på grundprincipen att Israel är en judisk stat med demokratiskt styrelseskick. Betoning på ”judisk”. Detta kommer främst till uttryck inom skolväsendet och utbildningsfrågor: Judiska Hemmet vill ha större tonvikt på judisk historia, det judiska folkets nationalhjältar från biblisk tid och fram till sionismen.

Judiska Hemmet för en inkluderande politik riktad mot medelklassen, vilket kommer till uttryck i följande frågor:

  • Militärtjänst: alla ska med, men också civiltjänst (för ultraortodoxa). Mycket stor betoning på detta i valkampanjen med Bennett i fokus som f d elitsoldat och aktiv i reserviströrelsen som protesterade mot hur det andra Libanonkriget sköttes.
  • Ekonomi: liberal ekonomisk politik, sänka skatter för medelklassen, lösa bostadsproblemen.
  • Byggande: stödja periferin, dvs Negev, Galileen och Judeen-Samarien. Israels arabiska medborgare: ökad integration av dem som stöder staten, hårdare tag för dem som kritiserar staten och IDF.

Judiska Hemmets tydliga högerpositioner kommer främst till uttryck angående utrikespolitiken och synen på Israels demokratiska institutioner, som de anser domineras av en vänsterelit.

  • Palestinierna (”den israelisk-arabiska konflikten”) har Judiska Hemmet ett eget förslag till lösning som innebär att Israel ska annektera C-områden och ge palestinierna där israeliskt medborgarskap. På inga villkor ska en palestinsk stat upprättas.
  • Demokratiska institutioner: Judiska Hemmet vill ha mer ”balans” i rättsväsendet, dvs fler nationalreligiösa domare och en högre status för judisk lag som även ska få ökat inflytande i lagstiftningen. Likaså förespråkar man ”balans” i media, dvs att religiösa perspektiv och högerpositioner får större plats och täckning i media. Judiska Hemmet är mycket kritiska till organisationer som kritiserar regeringspolitiken (NGOs) och vill förbjuda finansiering av organisationer som kritiserar IDF eller Israels politik.

Kan det judiska hemmet med sin karimatiske ledare Bennett bli en koalitionspartner för Likud?

 Den frågan diskuterar israeliska politiska kommentatorer mycket flitigt. Det blir troligen så. Visserligen har Likud attackerat bennett ganska hårt under valrörelsen (vapenvägran-bosättningar, extrem partilista), men det nationalreligiösa partiet har alltid varit en av Netanyahus ”naturliga koalitionspartners”. Tidningen ”Israel Hayom” citerar idag högt uppsatta Likudmedlemmar som säger att Netanyahu kommer att bilda en ”nationell” regering, vilket främst betyder Likud och Judiska Hemmet.

Bennett har upprepade gånger betonat att det Judiska Hemmet vill vara en stabil koalitionspartner i en framtida högerregering, och varnat för försök att ta in mittenpartier i regeringen istället för det Judiska Hemmet.

Det finns också rent ortodoxa partier -vad vill de?

De är klassiska särintressepartier. De vill ha budgetstöd till sitt skolsystem och sina institutioner,  bevara sabbaten (motsätter sig kollektivtrafik på sabbaten), bevara judiska gravar (protester mot akutmottagningen vid Barzilai-sjukhuset i Ashkelon).

Den främsta ideologiska skillnaden mellan ultraortodoxa och nationalreligiösa partier är synen på staten Israel. För de ultraortodoxa har staten Israel ingen religiös betydelse, den rätta vägen är enbart att hålla buden och vänta på Messias. För de nationalreligiösa är staten Israel en del av frälsningshistorien, en glimt av den messianska tiden. Därför har de också diametralt olika inställning till staten och dess institutioner.

Hur stort inflytande har rabbiner i politiken?

Väldigt stor i de ultraortodoxa partierna som Förenade Torahjudendomen och i Shas där de styr partierna och user kandidaterna.  I det Judiska Hemmet väljs kandidaterna demokratiskt. Där handlar det mer om att de individuella partimedlemmarna har nära kontakter med olika rabbiner, rådgör med dem och stöder sig på deras beslut.

Nu har vi pratat om landets judiska väljare, hur röstar Israels religiös minoriteter?

Den arabiska minoriteten har ett mycket lågt valdeltagande, runt 55%. De röstar främst på olika arabiska partier, som är mycket olika inbördes precis som de judiska. Men i den arabiska sektorn känner många att de inte kan påverka den politiska processen och väljer att avstå från att rösta, i protest eller av likgiltighet.

Den som bildar regering i Israel måste alltid ta hjälp av småpartier som då får vågmästarställning – ditt tips – hur ser det ut  när rösterna är räknade tror du?

Oj…Jag tror att Netanyahu kommer att bilda regering med sina ”naturliga koalitionspartners”, som han kallar dem – de ultraortodoxa och det Judiska Hemmet. Men för att balansera upp det lite kommer han att göra stora ansträngningar att få med några av mittenpartierna, som Yesh Atid och Kadima. Han vill på inga villkor vara på vänsterkanten i en högerextrem koalition. det vore för mycket huvudvärk. Därför blir det mycket intressant att se hur många mandat de små och mellanstora partierna lyckas uppnå, för det kan komma att bli avgörande för vilken karaktär Israels nästa regering får.

Annonser

Om Anna
Anna Veeder är svensk auktoriserad turistguide i Israel. Guidar i Haifa, Galileen, Jerusalem, Tel Aviv, Nasaret, Masada och andra platser i Israel.

One Response to Medvind för den religiösa högern i det israeliska valet

  1. The Golani Snowman says:

    Bra översikt, som ändå behöver kompletteras på många punkter.
    Det brännbara ämnet ”bosättare”, d.v.s. judiska nybyggare i Judéen/Samarien, Netanyahu tillsatte en kommission som utredde de internationella lagarna för dessa nybyggen, vilka talade helt till Israels förmån, http://www.americanthinker.com/2012/07/the_west_bank_may_never_be_the_same.html Israels vänster blev upprörda eftersom de är mer pro-arabiska än Arafat var, som fick Nobelpris på att underteckna Osloavtalet, där Israel har total kontroll över area C till avslutat fredsavtal – något Israel väntat på i 20 år och inte ser någon som helst anledning att vänta längre på. Arafat fick styra A, B MOT VILLKOR ATT HAN TOTALT STOPPADE TERROR OCH HATPROPAGANDA – denna pågår minst lika mycket nu som alltid. Område E1 ligger helt och hållet inom area C.

    Det är anmärkningsvärt att EU var med och bevittnade Osloavtalet men har påtagligen inte läst innehållet.

    När Rabin förklarade Osloavtalet i Knesset sa han högt och tydligt att det INTE innebar en palestinsk stat! http://israelisverige.blogspot.se/p/vad-sa-rabin-oslo.html Bennett säger nu samma sak. Netanyahu och Lieberman har sagt att de accepterar en stat OM de uppfyller alla villkor som sattes upp i Osloavtalet, först och främst stopp på terror. De har inte uppfyllte ett enda villkor under dessa 20 år. Det krävs förstås också att Fatah ändrar sin Konstitution där det bl.a. står

    Article (12) Complete liberation of Palestine, and eradication of Zionist economic, political, military and cultural existence.

    Article (19) Armed struggle is a strategy and not a tactic, and the Palestinian Arab People’s armed revolution is a decisive factor in the liberation fight and in uprooting the Zionist existence, and this struggle will not cease unless the Zionist state is demolished and Palestine is completely liberated.

    Israel kan självklart inte förhandla med en organisation som definierar sig själv med sådana artiklar.

    Arabiska väljare i Israel – där är ett dussin arabiska riksdagsmän men felet är att de i stort sett på heltid ägnar sig åt att attackera det judiska Israel, inte att hjälpa deras arabiska väljare.

    San Remobeslutet, fortfarande giltig lag som antagits av NF och FN – gjorde det Palestinska Mandatet till det JUDISKA hemlandet, med fri invandring för judar. England blev mandatmakt och vände upp och ner på de flesta mandatregler – de försökte stoppa judisk invandring men tillät fri arabisk invandring, helt emot reglerna. http://hanavihehadash.blogspot.se/p/90-arsjubileum-av-beslutet-i-san-remo.html

    Man har känslan att många i Väst tänker som Ban ki-Moon i stort sett sa i samband med arabers illegala försök att sätta upp tält i E1, att ”arabs are good, Jews are evil”.utan motivering.

%d bloggare gillar detta: